Och ingenting är sig likt jag minns
framtiden om mig själv
vi är där nu
det blev inte mer än så här
jag klagar inte
det finns så många liv
att sakna
sällan sist sitt eget
nu sitter jag på ett tåg igen
vagn tre plats sex det är där
och ingen annanstanns
kapseln till mitt liv befinner sig
vi åker genom europa
jast nu passerar vi minsann
Katrineholm
en kvinna är upprörd
hon lämnar fram fel biljett
konduktören hummar förvånat
kvinnan blir då ännu mer nervös
och jag känner hur det smittar
jag vill inte att det ska smitta
jag vill att något helt annat ska smitta
kanske skattelättnader, barnbidrag
jag ser mig om i vagnen
kanske det sitter någon nykär här
med sockervaddsaura och pollenfrisyr
någon med ledigplatsen bredvid att flytta sig till
men det gör det inte.
Ingen sådan i hela okärsvagnen.
Jag sitter kvar
och drömmer om pinupper gjorda av ord
när min poethjärna onanerar
behövs det inga servetter
det kliver på ett par män
som ser ut att heta Anders Ferm
det är så många som ser ut att heta Anders Ferm
Jag antar drygt att min kostym är dyrare än deras
även om ingen här skulle gissa på det
om det nu i den här tågvagnen skulle
bli en sådan slags frågetävnling
men det blir det inte
vi sitter tysta
och väntar på att få kliva av
på perrongen till våra egna liv.
Vi är inte de första
Ingen här är den första
Vi har fått inträde på andra slags meriter.
Moral har nog heller aldrig varit
vår starkare sida.
Sitta kvar däremot är jättelätt!
Stabilitet är viktigt. Säger en Ferm till
den andre. Och freden.
Man invaderar inte ett land
som har euro. Säger han.
Och jag undrar vilka andra slags
länder man istället invaderar.
Kanske länder med kronor.
Jag blir rädd.
Jag blundar & tänker att Belgien
invaderar Sverige. De kommer i stora platta
båtar och skjuter och skriker på
konstiga språk. Och de börjar
servera våfflor. Men de är inte goda
så vi ber dem att åka hem.
Då blir de sura och bombar hela Sörmland.
Först med bomber.
Sedan med våfflor.
Då börjar jag le och öppnar mina ögon.
Jag är inte längre rädd för Belgien.
Det känns skönt att inte vara rädd för Belgien.
Anders Ferm och Anders Ferm har tystnat.
Jag tittar ut genom fönstret.
Om jag har tur kommer jag se en rovfågel
som just är på väg att slå sitt byte.
Det har alrig hänt.
Det har aldrig hänt att jag sett något så dramatiskt i naturen.
Men man vet aldrig.