och
i himalaya, när kaffet är uppdrucket går jag och
läser aftonbladet
någon har vunnit en tävling på tv
jag får reda på vem som har gjort det.
jag blir till mig.
det är verkligen roligt att det går bra för henne
vem det nu är
och henne föräldrar, jag hoppas att de verkligen passar på
att njuta av existensen.
och kaffet.
och i himalya när kaffet är uppdrucket går jag och
sätter mig med benen i kors och räknar
mina andetag
sedan slutar jag att räkna mina andetag
jag sjunger ett mantra och börjar ett tyst gråt
över att lidande fortfarande finns
må allt lidande, tänker jag, lära den lidande
att älska.
jag undrar om jag skulle erkännt att jag tänkt så om
någon frågat.
och i himalya när kaffet är uppdrucket går jag
hem upp för den långa backen.
imorgon ska jag till skräddaren,
inatt ska jag verkligen sova.
jag känner en frid i mitt bröst.
jag fick den inte av mig själv.’
jag är inte ensam
det finns så mycket mer än det lästa.
det finns så mycket mer än det tänkta.
och i himalya när kaffet är uppdrucket
exiterar bara detta andra.'
