På skolgården kryper skuggbilden av ett främmande väsen ner i brunnen. Klockan närmar sig inringingsdags. De första barnen börjar svänga in genom grindarna. Ur brunnen hörs ett sugande slurp. Barnen kommer, skolgården måst vara blank nu. Ur brunnen hörs ännu ett slurp. Ängeln borta. Skoldagen ska börja.
Först hoppade jag av gymnasiet. Först därefter började jag läsa böckerna, först därefter lusten i att faktiskt lära sig något. Att världen kan vara där också för min skull. I skolan hade ännu varje ämne burit samma skugga över pannan: uppför dig eller vi ratar dig. Om du inte klarar av att sitta still som de andra barnen ska vi ge dig ett namn som ska stavas Problem. Problemet var jag men de kunde inte skicka iväg mig. För jag hade aldrig någonsin kommit in. När obsläraren till sist kom för att ta sig med mig var ett naturligt kommatecken mellan en mening och en annan. Inget mer. När han kallar mig idiot blev jag inte förvånad. De hade givit mig ett namn och jag hade vårdat det ömt.
P r o b l e m b a r n....